Medlemsskap       På gång !       Månadsbrev      Dekaler/Märken       Resor       Riksmästerskap       Typiskt Club30        Diplom        Länkar       Redaktion       Gästbok  

Fågelfotografering Ungern / Hortobagy  11-16/6-2011

Att komma till Ungern och Hortobagy var en lång väntan, vi bestämde oss redan på tidig höst 2010 att vi skulle till detta mytomspunna ställe 
ute på landsbygden och den så kallade Pustan/Ungerska stäppen. Men inget är som väntans tider, man hinner titta runt på nätet och läsa in sig
inför uppdraget. Det blir mer som ett uppdrag när man skall iväg på detta vis. Det skall fixas med bilar som funkar för all utrustning, det skall vara
ett boende som stämmer i avstånd och service, flygtiderna skall stämma för att inte gå miste om skådartid. Med facit i hand så lyckades vi med detta,
och det har naturligtvis med den goda framförhållningen att göra, samt Björns inläsning på området och birdsen.
Så en morgon är det uppstart ! Vi reser mot Arlanda, Björn, Leif , Bengt och jag. Väl incheckade ser jag att vi bara sitter och myser, vi är på väg.
Nerkomna några timmar senare till Budapest står den en man och väntar på oss för att lämna över hyrbilen, vi har beställt en stor bil så vi får plats
med grejer och benen. Ganska viktigt att man kan röra sig fritt i bilen, då mycket av fotograferingen sker härifrån. Vi får en större modell av KIA.
En riktigt bra bil för ändamålet, om den skall hålla för våra strapatser utan för asfalterade områden återstår dock att se. Så är det bara att rigga upp
Gpsen och köra nordost mot Hortobagyområdet. Till vårt första stopp är det ca 18 mil. En bit på väg så är det dags för Mcd stopp, här får vi
köra vi vår menybeställning på engelska, men märker snart att Ungraren inte är mycket mer av språkgeni än vad vi är, så vi får snabbt friska upp,
och gå över på teckenspråk och vår gamla skolungerska. Prisbilden märker vi ganska snart att den är tilltalande med svenska mått mätt.
Det är ingen långlunch , utan precis en så snabb lunch som man kan förvänta sig hos Mcd, perfekt. På vår väg mot vårt mål åker vi genom små
samhällen och byar, jag slås av att det är så välputsat och fint, kanske hade jag en bild av något annat. Men ju längre vi åker i vårt ny land,
ju mer imponerad blir jag av samhällena, fina , rena och idylliska. Jag vet inte om jag såg någon grafitti, jag tror inte att jag såg ett glasspapper 
seglans efter backen på sju dagar, varför håller dom inte på med sånt i Ungern ? Ungern är känt för sina små vattendrag och fiskdammar, och
det är bland annat därför det är så stor mångfald av fågel i området, vårt första stopp blir efter att ha kört ca 2/3 delar. Då sveper en Svart
stork förbi vårt biltak, och i området är vår första bekantskap med dessa dammar. Ivriga på att nå vårt mål så skådar vi inte igenom denna 
våtmark så hårt, men Svarthalsad dopping kryssas.Vita storkar har redan gjort vår bekantskap, efter att ha passerat ett 20 tal bon så slutar vi
att kommentera dessa. Under dagen gör vi lite stopp här och där på väg till vårt hotell för att förvissa oss om att Björns bokning via telefonen fungerat.
Björn har bokat rum för de första nätterna. Väl framme så känns det rätt ,hotellet som ligger tre mil från Hortobagy är byggt som en jättevilla och 
är inriktat på gäster som fiskar , jagar eller tittar på fågel. Utanför hotellet finns de så kända fiskdammarna. Björn påstår sig ha koll på kostnadsbilden.
vi andra hänger inte riktigt med på den bristfälliga skolungerskan. Men Björn är lugn så då är vi också ganska lugna. Efter att ha checkat in så går
vi ut föra att beskåda området, vi hänger in Trastsångare, Sydnäktergal, Natthäger, Brun kärrhök, Skedstork, Ägtretthäger, Dvärgrördrom och
jag tycker att jag hör en Sommargylling. Kvällen närmar sig och det är dags för kvällsmat. En härlig trerätters ingår med vin till. Min första 
bekantskap med Ungers gulasch, av de soppor jag ätit genom tiderna så tar denna sig in på topp tre ! Kan ej beskrivas, måste ätas i Ungern.
Morgonen gryr och jag vaknar vi fem bläcket, de andra i gänget snarkar eller gnyr. På med kläderna och arbetet väntar. Jag hinner knappt öppna
dörren innan den misstänkta Sommargyllingen gör sig hörd, en till, minst två stycken. Grymt att kunna visa bilder på Sommargylling innan frukost 
för tryngrisarna. Men det är något som inte går som det skall, efter två timmar med Sommargylling ovanför huvudet på 20 meter har jag fortfarande 
inte sett den ! Strax därpå så får jag syn på en utfärgad individ på 70 meter, ett långskott och den finns på bild, men sällan har jag haft så svårt att
få en bild på en fågel som varit så nära under så lång tid, mycket märklig upplevelse. Jag berättar under frukosten för tryngrisarna om det inträffade.
dessa utvilade varelser ser undrande på mig och undrar hur svårt det kan vara. Efter frukosten beger sig de tre musketörerna ut med skarp utrustning.
Bengt som inte fotograferar fågel beskådar spektaklet på håll. Efter att ha jagat dessa varelser under tidiga morgontimmar så ställer jag mig på pass medan 
de andra två smyger, jagar och spejar, rätt taktik. Bengt som är gammal jägare fattar passtaktiken och ser under fm Sommargyllingen flyga bland 
kronorna vid sju tillfällen, men att få till et kort är i stort sett omöjligt. Vi ger upp och tar oss in till Hortobagy för att lösa ett pass, det kostar en 
ringa summa för att få vara i parken, vi får information av kvinnan bakom disken hur det förhåller sig och vart vi får åka. Björn som är i gång med
skolungerskan undrar vad som händer om vi inte är på rätt ställe. Och vi blir informerade om att der åker omkring parkvakter/Rangers.
Uppdraget kan börja på allvar.Vi får kartor för området och vi börjar utnyttja Björns inläsning på området. Vi hänger in de olika träsktärnorna, 
Svarttärna, Vitvingad tärna, Skäggtärna, samt Silkeshäger, Kornspar, Dvärgskarv, Gulhämpling, Rallhäger mm. Efter en lång dag med mycket frisk
luft beger vi oss tillbaka till hotellet. Hotellchefen berättar att det serveras middag i Kungens sal klockan 20,00. Efter att ha skölj ner och av 
resdammet så går vi ut för att äta middag. Vi möts av linnedukar och linneservetter, en hovmästare som står på tå och en redan serverad 
förrätt. Efter denna mycket trevliga middag bestämmer vi oss för att fortsätta att bo på hotellet vistelsen ut .Leif och jag börjar fundera om 
priset som Björn har fått verkligen stämmer, vi börjar fundera på om vi kommer att kunna lösa ut oss från detta. Men efter att serverats vin
under middagen är Leif och jag ganska säkra i det Ungerska språket, så vi tar oss ett snack med hotellbokningen. Efter samtalet är vi ännu
mer förvirrade än när vi började , och föreslår att Björn reder ut detta framöver. Denna  morgon går tryngrisarna ut före mig, för att jaga 
Sommargyllingen, gyllingen väckte oss strax efter fyra genom att ropa utanför vårt fönster. Efter att de har gått ut så klär jag på mig och går åt 
andra hållet för att smyga på lite hägrar, att ödsla mer tid på gyllingen finns inte , den är närapå omöjlig att fota. Efter morgonövningarna så är
det frukostdags, en härlig frukost med korvar, bacon, ägg, yogurt,fil, mussli, kaffe, frukt och mycket mer, framdukat och klart trots våra tidiga vanor.
Efter tandborstningen så är det dags för nya strapatser. Vi få med oss en lunchpack, som består av smörgåsa, yoghurt och dricka samt en liten chokladbit. Idag skall vi fota Biätare, kvinnan i Hortobagy hade berättat att dessa var försenade i år, men vad bryr sig väl Club30 om det.
Inläsningen på området ger utdelning, vi finner ett grustag där det brukar hålla till, och redan när vi seglar in med Kian på avstånd ser vi dessa smaragder
glänsa i sin prakt, detta är kanske den mest eftertraktade fotomodellen i Europa för fågelfotografer.Vi stannar bilen efter vägkanten och 
förevigar en pojkdröm. Härliga fåglar som bjuder på sig själva, men avståndet är lite i överkant. vi vill naturligtvis komma närmare än de 40 meter
som vår första bekantskap bjuder på. Detta visar sig inte bli så lätt. Efter några timmars försök tröttar vi ur och åker på Stortrappsjakt. Stortrappen 
är de stora villebrådet, en hane kan väga upp till 16kg och ha ett vingspann som en Havsörn. Under vår resa ut i ingenstans så möter vi en
Biätare som jagar från en luftledning, här kan vi hänga in bilder på 25 meters avstånd, mycket bättre men ej bra, mycket vill ha mer. När
det gäller fågelfotografering så är dett LATTE som gäller. Ljus. avstånd, tur ,tajming och engagemang. Vi ser ingen Stortrapp denna em/kväll.
Efter några timmar så avbryter vi uppdraget och åker till Aftonfalkarna. Vi vet att dessa skall finnas i en koloni inte långt från Biätarna.
Vilken upplevelse, efter att blivit lite utskällda och jagade av hundar når vi lunden där de håller till. Området är inhägnat så man ser tydligt vart man får gå och beskåda dessa varelser. Vilken upplevelse, här flyger minst 100 Aftonfalkar i luften oavbrutet på ca 20 meters håll. Sitter i träna ovanför våra huvuden.
Det blir en orgie i fågelfotografering, det visar sig dock att hanarna med sin mörklila dräkt är svårfotograferade, svårt att få ett tillräckligt bra ljus för att
kunna få fram färgen, lätt att det blir för mörka siluetter. Efter denna heldag så är det trerätters middag med linnedukar igen och vi börjar bli
vana och bortskämda med detta fantastiska uppställ, karln vet ju aldrig när vi dyker upp på kvällarna , men funkar gör det . Björn bestämmer sig för att 
köra LATTE grejen i botten på Biätarna, detta förstår vi efter att han varit borta på markerna i drygt tre timmar, vi sänder sms och frågar Whats up, men
svar får vi inget, inte förrän han dyker upp med det där fåniga leendet och tomt minneskort. Då har karln grävt ner sig i ett slånbärsbuskage och lagt kvistar
och löv över sig och legat orörlig i tre timmar för att få möjlighet att ta dessa otroliga bilder. Leif och jag är enkelt sagt lite småsugna på att få härma och 
följa med Björn till han koja efter lunchen.Under lunchen som alltid förtärs inne i Hortobagy beger vi oss ut till Björns koja. Vi får instruktioner hur och
vad vi behöver göra. Så vi ålar oss in under Slånbärsbuskarna och har med oss gräs och grenar för att sedan försöka finna en ställning som skall fungera
under de kommande timmarna, jag funderar på om det är möjligt att uthärda detta efter att ha setat i sju minuter, men Björn säger att det går.
Efter 15 minuter har det inte dykt upp någon Biätare men vi hör dom segla över våra huvuden, men vi skall ju ha ner dem i busken som är utanför vår glugg 
i kojan. En Härfågel hörs på avstånd, vår lätesexpert Leif härmar, efter två minuter tystnar Härfågeln, Leif menar att vi skall mjuka upp musklerna för
att den är på gång mot oss, fyra sekunder senare sitter han i trädet, men på baksidan. Inga bra bilder, men en upplevelse. Tredje gången Leif kör sitt
paradnummer, även då kommande till baksidan av busken, får Härfågeln sällskap av Biätarna det sätter sig ett femtal i busken framför oss, på rätt avstånd
och i rätt ljus.Att dessa individer inte flyger är ju ett mirakel, det avlossas runt 20 foton i sekunden, detta med nedgrävningen och avfyrningen får mig att
kastas tillbaka till 18 års åldern då man slogs för Svea rike i Linköping. Bilder blir det, i trädet har vi samtidigt ,Biätare, Härfåge, Kornsparv,
Svarthakad buskskvätta, Grå flugsnappare, överflygande Aftonfalk och på håll spelande Vaktel. Detta är något av ett Club30 rekord. Det hela avslutas med
att det dyker upp en andra Härfågel i trädet, Leif har fått ihop ett kärlekspar, efter det hör vi aldrig Härfågeln på denna plats mer. Detta
var en av de stora ögonblicken på Ungernresan som ni förstår. Men en fotograf blir aldrig nöjd, krampen har liksom gått över i kroppen något, och
vi tror oss kunna ligga kvar i en timme till. Efter några minuter berättar Björn som ligger på ytterkanten att det närmar sig ormar, troligen snokar. Den
molande krampen byts mot funderingar hur man beter sig om man får en snok innanför kläderna och sitter fast i grenverkan utan att ta sig ut på några minuter.
Efter ett extrainkallat styrelsemöte bestämmer vi att Björn får flaxa och sparka efter bästa förmåga för att hålla dessa varelser på avstånd så länge det går.
Björn ser ormarna liggande på tre meters avstånd under den avslutande timmen och vi får besök av Biätarna ännu en gång innan det är dags för att bryta upp.
dagarna rinner iväg medan vi besöker alla spännande områden inom Hortobagyparken. en dag efter att vi varit på våra walkabouts så fick vi se två
fina fiskdammar på håll efter vägen, innan nedkomst till dammarna så såg de inbjudande ut, hägrar och tärnor sveper över vattenytorna. Väl nere och 
parkerade såg vi att det var gott om fiskemänniskor, detta var på en helgdag så de var nog lediga. De fiskade i ena dammen så vi skådade och fotograferade
i den andra, kort efter ankomsten sprang vi på en pipande Pungmes , och vips så stod vi under ett nästan färdigbyggt bo, vi tar lite skott och går vidare.
Efter en 1/2 timme får Bengt som är närmast vår parkerade bil påhälsning av en Ranger, vår första bekantskap med dessa. Vi samlar ihop styrkorna och
hjälper Bengt med skolungerskan. Vi visar vårt parkpass som han frågar efter, nu visar det sig att dessa dammar hör till en fiskeförening och det är andra
pass som gäller, vi blir hänvisade till ett intilliggande kontor för att lösa dessa, men då vi var färdiga med vårt så tacka de vi artigt och bad om förlåtelse för
uppkommet missförstånd, trevliga parkvakter som på ett bestämt men bra sätt avvisar obehöriga. Under våra resor på landsbygden så skådar vi hela tiden
efter Stortrappen, det stora villebrådet om man är den Ungerska Pustan, här har den fortfarande en fristad, Stortrappen har minskat i antal och finns
snart bara kvar i Ungern och Spanien. Att leta rätt på en Stortrapp är inte helt enkelt, vi vet inte exakt vart vi skall leta och Pustan är milsvid. Det som 
ligger i plusfatet är att Stortrappen är Europas troligen största fågel med sin upp till 16 kg och enorma vingspann. Vi gör upp planer och bestämmer att vi
skall ge oss ut på trappjakt kommande morgon, morgonen är bästa tiden för detta. Vi spanar av kartan och planerar, förhör oss på naturcentret vart
man skall leta, vi blir rekomenderade en guide då det är för krångligt för den oinvigde. Hur svårt kan det vara att finna en fågel som är en meter hög
och 16 kg tung, ser vi verkligen så amatörmässiga och blåsta ut? Troligen.Tidigt på morgonen styr vi kosan mot Biätarstället och tar vägen åt vänster, rakt ut
på landsbygden. Vi tittar på våra kartor och finner " stigar" som tar oss ut på Pustan. De första kilometrarna går bra om man kör med förstånd och finess.
Vi är på det klara med att om det skulle ha regnat för en vecka sedan och inte varit torrt här ute hade vi fått ta detta till fots. Under våra kommande kilometer 
ut i vildmarken försvåras terrängen märkbart, vi börjar bli tveksamma till att detta är tänkt att gälla under biluthyrningsavtalet. Om du tänker vandra i Club30
hjulspår föreslår vi att du som chaufför har lika bra på fötterna som vår, alltså en skogsbruksskola i botten med vana att framföra skogstraktorer, samt en ett 
årsutbildning som bandvagnsförare i det militära. Men trots detta fanns det tillfällen då vår mest kompetenta förare tvekade. Men i dessa stunder fanns det alltid backup i form av andreförare som for ut och dirigerade genom träskhål och karavanvägar . Ibland var vi tvungna att hålla rådslag så att alla var med på det hela. Jag har fortfarande ingen aning om hur vi på vår Ungerska skulle kunna förklara för bärgningstjänsten vart vi bafan oss och hur den bärgningsbilen skulle
se ut som skulle hämta oss därute, vad som gällt i försäkringsväg hos biluthyraren kan man bara gissa, så vi körde efter principen man eller myra.
Efter att tillryggalagt dessa kilometrar bakom oss rakt ut på pustan, behöver vi hjälp börjar vi inse, milsvida grässtäpper utan en tillstymmelse till denna jättekalkon. Ett tips till dig som är gräsallergiker kan vara att bunkra med tabletter och nässpray, dubbel överdosering håller tillbaka det värsta. På håll ser
vi en gård, vi snirklar oss dit och ser två män som jobbar på ett fällt med att bärga årets första skörd. Troligen är vi de första besökarna denna förmiddag.
Vi funderar hur vi skall kommunicera men inser snart att vi tar med oss fågelboken och använder oss av det klassiska bildspråket. Sagt och gjort. Bingo!
Mannen vet precis vad vi pratar om, vi får på Ungersk dialekt reda på avstånd och riktning, i sällskap på gärdet går två storkar och mumsar, storkar har vi slutat att titta på. I bilen igen så sammanfattar vi Ungerskan och tror att vi har fått hyggligt samma information alla fyra. Problemet är att vägnätet ännu inte
byggts ut i den omfattning som vore önskvärt. Så vi vet riktning och avstånd ungefär för att försöka nå till the big bird. Efter att snurrat på Pustan i ytterligare en halvtimme så dyker ytterligare en hus upp. Om det första var i ödemarken så är detta ännu mer avlägset. Samma procedur igen, fram med fågelboken och teckenspåk. Det mest spännande med denna sammankomst var att mannen som vi skulle prata med kom emot oss med kniv och blod upp till armbågarna, efter att märkt att han höll på att slakta ett får så kändes det lite mer bekvämt , men inte helt. Helskinnade i bilen igen så konstaterar vi att vi fått samma position även denna gång. Vi kör fram några hundra meter och går upp till en Aftonfalkskolloni av mindre sort och ställer oss och spanar, hur svårt kan det vara. Nu tryter krafterna och lunchpacken kommer väl till pass.Vi börjar bli lite modslagna på fm och utlyser en fri lunch till den som skådar den första trappen.
Nu tar det inte lång tid förrän resans storätare finner en trapp i kikaren på ca 1400 meter avstånd, ensam och ståtlig, krafterna återvänder. Vi börjar gå i den riktning som trappen obsades, problemet nu är att vi inte längre står på någon höjd utan i lågmarken, vilket gör att vi missar ögonkontakten. Efter ca 900 meters vadande genom gräs och sankmarker får vå åter syn på Trappen, vi närmar oss och vi tar det första korten på 200 meters avstånd. Det sista kortet på stående Trapp tar vi på 70 meter, sedan händer DET ! Trappen springer igång för att lyfta , vi hade hoppats på att kunna komma närmare men är ändå nöjda.
Men drömmen om Stortrappen blir bara bättre, trappen har fått för sig att köra en uppvisning, av aldrig skådat slag. Stortrappen flyger rakt emot oss på 25 meters avstånd , rundar oss bakom ryggen och försvinner för gott. Men under denna flyguppvisning fick vi 15 sekunders skådning i toppklass. Svårslaget.
Euforiska känner vi knappt att vi är blöta upp till vaderna, vad gör väl det efter en sådan upplevelse. Problemet med att lotsa bilen hem över Pustan känns också lätt, allt går bra vi hittar tillbaka efter lite korrigering och andreförare som dirigerar över träsk, traktorspår och djuphål. Såhär förflyter dagarna i Ungern
lugnt, sakta och händelserikt. För dig som orka läst hit är jag imponerad, nedan följer ett axplock av bilder och länkar rörande hotellet, reseskildring från 
Club300 som vi hade mycket nytta av sam en länk till gömslen och fågelfotografering i Horobagy. Till slut vill jag tacka min fru och mina barn för att
dom låtit mig gå upp i vårens fågelskådning , istället för att vara hemma i varm och torr miljö utan ormar och bogseringskräck.

                                                                                                                                      Hemsida   www.trut.se

Kostnader

Resa:      Norwegian Arland / Budapest t/r  ca 1100 kr  per / pers
Boende : 2 rums lgh per natt inkl frukost, lunchpack/mellanmål, trerätters middag och vin 340 kr/ per pers
Bilhyra : Stor KIA herrgårdsvagn ca 2900 kr inkl försäkring och fria mil för sex dagar. Bränsle tillkommer.
Summerar man denna resa på sex dagar kommer vi upp i en totalkostnad per person på ca 4400 kr.
I de 4400 kr per pers ingår dagliga luncher på restaurang och del i bränsle.

Länk till vårt hotell

http://www.trofeavadaszhaz.hu/

Länk till Gömslen och fågelskådning

http://www.sakertour.com/hidegallery.php?hide=24

Club300 reseskildring. Mycket pra för att finna platser och fåglar

http://www.club300.se/Files/TravelReports/Reserapport%20Ungern.pdf

Göran, Bengt , Leif och Björn.

Bilder från Ungern våren 2011

            
Aftonfalkar

        
Biätare

     
Stortrapp

           
Bilder från våra övningar , bla Trappjakten.

           
Brun kärrhök   Dvärgskarv   Ägretthäger   Häger   Härfågel.

          
Havsörn   Kornsparv   Natthäger   Pungmes   Purpurhäger

           
Rallhäger   Rallhäger   Styltlöpare   Styltlöpare   Svarthakad busskvätta

           
Vassångare   Vit stork   Svartpannad törnskata   Svartpannad törnskata   Sydnäktergal

           
Tofslärka   Törnskata   Vitögd dykand   Vitvingad tärna   Vitvingad tärna

          
Sommargylling, den svårfotograferade.

         
Hotellet med omgivning

Nedan följer en liten kort beskrivning om sittande styrelse.

Bengt: Äldste och med i styrelsen sedan start. Ansvarsområde,
att organisera dragverksamheten och söka efter nya skådarplatser på Öland.
Samt hålla medlemmarna uppdaterade i övriga frågor som  rör kultur och sevärdheter.

Leif: Dalaavdelningens ordförande.Ansvarsområde,
att driva och utveckla ornitologin inom Club30 både regionalt och i landet som helhet.

Björn: Mälardalsansvarig exkl Stockholmsområdet.Ansvarsområde,
att driva och utveckla fotograferingen inom Club30 både regionalt och i landet som helhet.
Samt driva barn och ungdomssektionen.

Göran: Marknadsansvarig.Ansvarsområde,
att arbeta med helheten och styrningen inom Club30, kassör samt organisatör för
de resor som sker i klubben såväl inom som utanför Sveriges gränser.

Ewert: Supleant i styrelse och ansvarig för ABC län. Ansvarsområde,
Att driva medlemsfrågorna i ABC län.

Bilder fotograferade av mig på denna hemsida tillhör Göran Ljunggren,
önskar du användande någon av dessa kontakta mig.
 © Göran Ljunggren